Det här kan man kalla kärlek! Sonen Rick frågar: Pappa vill du springa ett maraton med mig? Pappan svarar: Ja! Sonen frågar igen och igen och får samma svar. En dag frågar sonen: Pappa, kan vi inte göra en Ironman? Pappan svarar: ...Ja!
Visst är det kärlek när sonen blir så hjärteglad. Det var ett tag sedan och fram till nu har de tillsammans genomfört:
- 229 Triathlon!
- 6 Ironman (bästa tid 13:43)!
- 66 Maraton (bästa tid 2:40)!
- 84 Halvmaror (bästa tid 1:21)!
- Cyklat & sprungit genom USA under 45 dagar i följd!
Det är det här jag verkligen ska tänka på när det känns jobbigt i Vasaloppspåret eller när det värker i benen när jag cyklar uppför en backe. Nu känns det plötsligt jobbigt att klaga på något eller ta något för givet. Har visat den för vänner och en kommentar som jag fick var: "-Bedrift är bara förnamnet och gripande är efternamnet". Bra sagt & jag håller med. Ibland känns ens egna prestationer väldigt väldigt bleka... Titta på filmen och var beredd att torka tårarna med en näsduk.
Go & Believe -You CAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar