När en backe blir en liten kulle

Min planerade cykeltur rakt igenom Sverige, Riksgränsen-Smygehuk, blev inte av! Stor besvikelse givetvis eftersom jag tränat hårt en längre tid för att kunna konservera det vackra Sverige på "upplevelse-kontot". Det hade verkligen varit något, 210 mil på två hjul. Nu undrar flera (igen) varför ska jag alltid cykla så långt? Ett "Därför" som svar brukar inte räcka längre (men det funkade alltid upp till 7-års åldern innan man började skolan). Men det handlar om att känna upplevelse, njutning, utmaning, att kunna flytta mentala spärrar och att uppleva passionen till något man älskar göra. Helt enkelt.

Jag tänker så här: Varje gång jag uppnår något mål är det ett +tivt bevis eller kvitto på att "Jag kan!". Så tro mer på varann och det du kan. Eftersom livet består av olika "konton" är jag också övertygad om att det är bra att fylla på "Jag-kan-kontot" lite då & då för att kunna göra uttag på kontot vid rätta tillfällen. Närdådå? Jo, då det plötsligt finns en uppförsbacke på cykeln eller i livet (off bike) som man måste ta sig över av olika skäl. Första "backen" är alltid tuffast men jag har märkt att efter några "backar" går det bättre & lättare tills jag känner att alla "backar" blivit som små små kullar. En mycket speciell vän till mig älskar att springa i Hammarbybacken i Ståkhålm upp & ner 5-6-7 gånger i sträck. Men den borde istället heta Hammarbykullen som min vän lätt klarar 10 ggr - No Problems!

Själv befinner jag mig just nu i en backe, mitt i livet och vet: 1) Att smärta är temporärt, 2) Att ge upp känns så definitivt, 3) Men att kämpa är en härlig evighet! Så min medicin mot alla "backar" är nr 1 & 3 (no 2 är för mig "Not Applicable"). Det får nu bli min (livs)devis framöver i livet och det är så jag kommer att tänka när jag transformerar en uppförsbacke till en "kulle"... "Be brave and fight like hell!". Har du någon devis som ledsagar dig i livet?

Lagt kort ligger

Handen på hjärtat... Hur många är det inte som har ett gymkort som ligger som en död sill hemma? Träffade nyligen grundarna på E-Life som har anlitat ett gäng landslagsidrottare i olika grenar som ska fungera som din PT men på nätet. Vi har diskuterat hur de ska lägga upp e-handelssidan för att de ska få så många prenumeranter som möjligt. Fantastiskt spännande då jag är fanatiskt intresserad! Visade sig dessutom att jag känner flera av grundarna och det blev ett galet roligt möte.

På första mötet fick jag höra att ca 12% av befolkningen har ett gymkort. OK "So Far So Good". Men att endast 15% av dessa använder det 1-2 ggr i veckan är "Not So Good". Varför är det så? Att komma igång verkar vara lätt MEN att hålla igång är tydligen en större utmaning. Tror att vi flesta känner igen oss på något sätt. Lyssnade på Anna Skipper som pratade i Sommar P1 där hon inspirerade alla till att fundera på vad vi äter. Tror att det är just det + vila/sömn i rätt proportioner som tillsammans med träningen ger resultat. Man ska inte fuska med någon del. Samtidigt finns det gott om artiklar dagligen att läsa varför vi inte ens försöker anstränga oss för att hålla oss i form. Rätt sköj :-) men samtidigt tragiskt. "Lose weight, save money!" läste jag någonstans, klart att man sparar pengar om man inte köper så mycket (fel)mat & godis. När ska Aftonbladet & Expressen skriva (oftast är det på deras löpsedlar som den mesta smörjan skrivs)... "Ät rätt & rör på dej mer så mår du mycket bättre och efter ett tag så mår nog hela världen bättre". Svårare än så är det inte. Så om du har ett gymkort använd det! Livet är för kort för att inte må bra. Tror &så att livet är en dröm vi jagar på en resa till oss själva! Vad tror du?

Vi är här! Vi är här! Vi är här! Var är vi?

När ska man titta i backspegeln? Tänker inte på när vi är i trafiken utan just nu när vi är mitt i livet. Det finns dåtid, nutid och framtid. En sak är säker, framtiden kommer till dig och utmanar dig att göra något bra & +tivt av ditt liv. Nuet är nu, det är det du fokuserar på och lägger energi på "for the moment". Dåtid är "gjort" och ska i bästa fall arkiveras om vi har nytta av det för att plocka fram det när vi känner för det. Tänker på min mamma som aldrig tittade i backspegeln när hon körde bil, då var jag liten och satt i baksätet. Frågade henne varför och hon svarade att det inte var någon mening för vi har ju passerat det man ser i backspegeln. Rätt i och för sig, men jag tyckte om att få ögonkontakt med henne i backspegeln.

När jag cyklar tittar jag aldrig i backspegeln utan det är ögonblicket som gäller och inget annat. Lätt & säga kanske men desto svårare att leva upp till. Hur tränar man upp förmågan att leva i nuet? Tror det handlar om att prioritera rätt, fokusera och sortera bort allt annat som stör. Så på cykeln blir det att hitta känslan av hjulens kontakt med asfalten, känna fartvinden som kittlar kroppens sinnesorgan, dela med sig av cykellyckan till kompisen, bita i kanelbullen som legat i cykeltröjans bakficka och dricka en kopp kaffe vid sidan av vägen och samtidigt njuta av det som pågår för stunden. Tror vi alla skulle må så mycket bättre och bli mer (organiserat?) spontana om vi fokuserade minst 90% på nuet. Var är vi? Jo, vi är här... nu!

Hissnoja?

Vet inte när jag senast använde hissen. Det skulle kännas främmande på ett naturligt sätt och samtidigt som man blir snuvad på en "quick"-motion. Egentligen gäller det inte bara hissen utan alla andra situationer under det vakna dygnet som man alternativt kan göra några "quickisar". Tänker på att ta en promenad eller cykla istället för att besvära bilen. Försöker ta vara på alla möjligheter och stunder där man får röra på sig och må bra. I grund och botten är det nog ingen som inte vill utöva någon form av exercis om man kan må bra av det (undatag om man har något handikapp eller verkligen mår DÅLIGT av det) . Nej, det behöver inte ta flera timmar utan det är summan av det du gör under en dag, vecka eller månad som räknas.

Tänkte på det här när jag på morgonen idag var på väg till jobbet och skulle som vanligt skutta uppför trapporna som jag samtidigt träffade på en tjej som stod och suckade på hissen som var "out of order". & då menar jag verkligen SUCKADE högt i protest!
Jag sa: -Ta trapporna med mig!
Hon svarade: -Alla 4 våningarna?... och tittade på mig som om jag skojade.

Jag förklarade att hissen får endast användas som en "social nödutgång" d.v.s. om man MÅSTE åka hiss för att den andre inte kan gå i trapporna och man vill vara social samtidigt. Tror hon fattade vinken för 70 sekunder senare var hon på 4:e våningen något nöjdare och något starkare med förhoppningsvis en något stabilare karaktär.

Varför inte göra en mental kopia av "Out-of-order" bilden ovan och ta fram den när du ser en hiss, en rulltrappa eller vill ta bilen en kortare sträcka. Framkalla istället en känsla av "Kroppen-i-motionsfunktion" och aktivera hjärtat & lungorna (dina 2 viktigaste muskler i kroppen). Tänk på det nästa gång du står i valet & kvalet!

This is it! (eller hur?)