Jag ger aldrig upp!

Jag vill bjuda in alla till att bidra till att lösa cancerns gåta. Vi har en fantastisk cancervård i Sverige men det behövs mer medel. Alla bidrag är uppskattade! Jag vill gärna passa på att TACKA för ert fantastiska stöd under min svåra tid då jag bekämpar min cancer. Ert stöd betyder allt för mig!

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=3649

Bridge over trouble water

Att laga en punka på cykeln tar sisådär ett par minuter... högst. Jag är alltid på mina cykelvänner hur viktigt det är att hojen är i trim så att den skiner och blänker. Tror att cykeln mår bäst så och håller längre då. Det gäller även kroppen. Men att laga en punktering i livet tar betydligt längre tid, vilket jag nu har lärt mig. Då snackar jag inte om "pyspunka" som är enkelt att bara pumpa på med lite mer luft då & då när det behövs. Hur-som-haver, men det är där jag är just nu i livet. Samtidigt som jag lagar punkteringen behöver jag fylla på med mer luft för att komma runt och gå vidare.

Jag som normalt sett är otålig hittar alltid genvägar och "expresslösningar" som gör att allt ska gå fortare och samtidigt göra livet lite enklare. Mest av allt saknar jag kanske den dagliga träningen, spinningen och att få cykla med vännerna på nya äventyr. Men innerst inne är jag nog glad över att allt bara fungerar trots allt "meck" efter canceroperationen. Läkarna säger hela tiden: "Ulf, det tar tid att lägga det här pusslet" och ber mig att "oprestera" och lägga undan alla kraven. Hur ska det gå till tänker jag och tittar lite konstigt tillbaka. Känns frustrerande att det tar tid att "bli lagad". Men jag är ivrig och revanschsugen på att få hoppa på cykeln igen och för att njuta av livet i allmänhet. Det är det som ger mig ny energi & kraft. Jag känner mig lite som "Bridge over trouble water" i min väg framåt för att övervinna alla utmaningar och orka fixa punkteringen. Här behövs nog lite "Vilja av Stål", som mina vänner säger. Eller för att citera ett "Facebookmess" jag fick av en annan vän.

"Livet är för kort för att slarvas bort. Älska de människor som behandlar dig väl. Glöm, välj bort de som inte gör det. Tro på att det finns en orsak till allt som sker. Om du får en chans till, så grip tag i den med båda händerna och släpp den aldrig. Om det ändrar ditt liv, så låt det ske! Ingen har sagt att livet ska vara lätt, men det ska vara njutbart!"

Det är en tankeställare om att vi ska kultivera vänskapen så att den frodas och mår bra. För vad vore vi utan våra vänner? Eller som att lyssna till en riktig härlig klassiker, "Bridge over trouble water", du vet som Simon & Garfunkel skrev 1970 (& den håller än efter 40 år!). Lyssnar man till texten skulle den kunna vara skriven i dag: "When youre weary, feeling small, when tears are in your eyes I will dry them all". Det om något är äkta och hållbar vänskap. Vänner som fungerar som en bro för dig. När odlade du dina vänner senast?

Anti Piller

Ibland kan vägvalet vara svårt. Då måste man stanna upp och tänka. En kär vän lärde mig "SAT tekniken" som går ut på "Stop-Andas-Tänk". Funkar i alla situationer när vi ska fatta ett beslut inför något. Det har varit en bra metod för mig då jag tvekat mellan att svälja alla tablettjävlapiller det senaste halvåret. Ska ja eller ska jag inte? Har aldrig varit en fan av att knapra piller, oavsett var det är för något. Speciellt inte nu efter alla piller som läkarna ordinerat mig för att klara min behandling. Försökte några gånger att bunkra upp ett eget gömställe när jag inte ville knapra, men det var med blandad framgång tills de kom på mig antingen genom ett regelrätt tillslag eller... "du Uffe, dina värden från sista blodprovet ser lite skumma ut". Nåväl, har alltid ansett att kroppen producerar "egen medicin" bäst i form av att må ett bra leverne och vid nödbehov springa till "kroppsapotektet" och lägga in en beställning på något botemedel enligt principen, "by the body for the body". Eller som reklamen säger: "Because you're woth it". Kommer att tänka på "Verkmästaren i magen" som Hasse och Tage skrev 1974. Kommer ni ihåg? Man blir lite glad när man hör den och kan se när han står där i gummistövlar, sylvesterhatt och gummiraka för att sortera allt vi stoppar i oss. Genialisk för att ha så många år på nacken. Jag väljer bort piller så mycket jag bara orkar för jag är Mr. Antipiller och tror att man mår bättre om man bara kan lista ut hur (tips: sömn, kost, +tiva affirmationer och motion??). Kanske är jag lite fördomsfull då jag tror att om man går på för mycket underdunder och antidepp medicin kan man lätt bli en grå mupp som inte ens försöker må bättre.

Men jag blir ännu mer förbannad när jag ser inslag om (främst unga) som oskiljaktigt och utan att ha fatta konsekvenserna petar i sig både det ena och det andra dopingpreparatet när de tränar. Listan över bieffekterna är lååång och överstiger vida den tänkta pluseffekten. Börjar här: Dålig hy, hämmar tillväxt, tumörer i levern, infarkt, agression bara för att några bieffekter. "Nota bene" att det inte är piller för att man mår dåligt utan för att jag vill träna/visa upp en biffigare kropp. Båda mina grabbar A & G tränar och vad jag känner till och vad vi kommit överens är att alla piller är bannlysta och att träning ska hamna på "Må bra kontot". Såg nyligen ett inslag som handlade om doping. Fokus den här gången var på ungdomar och hur vanligt det är att knapra piller för att musklerna ska bli större. I inslaget intervjuades en antidoping organisation som berättade att verksamheten var framgångsrik och att de hade tre ben att stå på för att verka för en dopingfri träning/tävling . Öhhh... Ich meine hallå! Tre ben...Snacka om att vara dopad! Eller för att ställa en given Peter Jidhe fråga: "Hur tänkte dom nu?" Är du som jag anti mot allt vad pillerdopning innebär?

Dagens fråga: Är inte värmen på väg snart så att kylan kan klä av sin vinterskrud och det äntligen är dags att ta ut racercykeln?

Trisslotten

Alla har vi väl skrapat på en Trisslott någon gång med stora förhoppningar om att vinna en summa pengar. Men för mig var det här ingen vanlig Trisslott utan den var utfärdad av min läkare som opererade bort min cancertumör. Knappt en månad efter operationen bestämde vi träff och jag skulle få veta hur operationen egentligen hade gått. Istället för pengar på Trisslotten så fanns det tre mörka rum och tre ljusa rum att skrapa fram. Det mörka rummet symboliserade att cancern hade spridit sig och det ljusa rummet att allt var OK. Det var så det kändes när jag steg in i mötet med läkaren och skulle få svaret inom en minut. Tror nog att jag aldrig har upplevt ett så traumatiskt ögonblick någon gång i hela mitt liv. För det handlade just om... livet. Att leva i ovisshet är en hemsk känsla, att inte kunna styra eller påverka och vara helt utelämnad i andras händer. Ni har säkert känt samma sak någon gång.

Jag tittade på läkaren i några sekunder innan hon skulle skrapa på Trisslotten. Läkaren: "Ulf, allt har gått bra, cancern är borta och jag ser ingen spridning av cancerceller i kroppen". Hon skrapade fram tre ljusa rum och jag kände att jag hade fått livet tillbaka. Svårt att beskriva känslan men just då skrattade & grät jag om vartannat resten av dagen. Wooaaaw! Nu kunde jag börja planera nya livsäventyr tillsammans med familj och vänner. Tanken att bara få fortsätta med mina cykeläventyr gjorde mig euforisk. Tänkte då på att vad hemskt det egentligen är att behöva ge upp något man älskar att göra. Nästa tanke som slog mig var att ta vara på alla ögonblicken man njuter av och trivs i när man är i sällskap med familj och sina vänner. Lovade mig också att aldrig göra avkall på att försumma dessa ögonblick. Kanske är det i alla fall så att gräset är grönare där man står, så länge man vattnar det!