En cykeltur till Nangijala

Det är en härlig väg att cykla tvärs över Skåne, från Helsingborg till Vik (som ligger nära Kivik) & tillbaka. Det blir en liten cykeltur på ca 28 mil. Den här gången var det ingen äppelmarknad som lockade utan ett besök i Nangijala. Ni vet, filmen Bröderna Lejonhjärta från 1973 med bl.a. scener där det finns fantastiska blommande äppelträd som var inspelad just i det området vi skulle till. Perfekt tajming då äppelträden stod i full blom! Det var en av anledningarna till besöket, det andra var att L & S är fantastiska värdar som skämmer bort oss med god mat & kunskap om hur en äppelodling fungerar. Torsdag, strålande väder & ingen vind. Bara att njuta & trampa på. Lunch i Sjöbo där L & S möter upp. När vi kom fram så bjöds det på en törstsläckande drink.

Efter lite personalvård fick vi för(efter)rätt med kaffe, rabarberspaj & glass. Rundvandring bland alla vackra träden som blommade vackrare än vackrast! Tre bisamhällen var inhyrda för att pollinera men vi såg även ett antal humlor (som inte är så flitiga & dessutom inte lika trogna).

På kvällen en härlig köttgryta som vi sybariter attackerade utan finness. Mycket snack om livet fram till midnatt. Tidig start dagen efter & tillbaka till Helsingborg. Nu väntar ca 15 mil i motvind som vi alla tyckte var bra träning. Ingen "punka" men väl två ekrar som gick av, en för A & en för J (hur cyklar ni egentligen?). Vi var väldigt trötta när vi kom hem men &så mycket nöjda efter alla upplevelser. Det här är en av anledningarna till varför det är så kul att cykla! Det tog på krafterna då min planerade 30 mila runda dagen efter blev inställd. Orsaken var att jag vaknade med halsont några timmar innan start. Men det var det värt. Tack L & S för allt vi fick uppleva!

Cykling = Profylax

När man tänker efter vad som händer när man gör vissa saker så har man ibland svårt att se konsekvensen av det. Kanske lika bra det för annars kanske man inte gör det. & ibland är det en kaskad av effekter som man inte kan se men som genereras utan att man kan kontrollera det. Kanske lika bra det &så för jag tror på något slags OS (okontrollerad spontanitet). Tror cykling är en sådan då den fungerar som en slags Profylaxi (M - det var du som väckte den tanken). Har ni tänkt på det här? Vad händer när man sitter på sin favoritcykel? Funderat lite & här kommer några känslor som uppstår:

_/ Lycka (många bloggar om totaltoklycka när de cyklar)

_/ Kärlek (vad är kärlek? Oftast riktad mot en person men cykeln är det ett undantag!)

_/ Frihet (du bestämmer farten & riktningen hela tiden & cykeln lyder...)

_/ Adrenalin (krävs i vissa uppförsbackar)

_/ Frustration (punka, regn, kört vilse, punka, regn, kört vilse...)

_/ Trötthet (alla energidepåer är tömda eller du har cyklat för länge eller försökt hänga på någon som cyklar snabbare)

_/ Glädje (vadå? Jag har inga bekymmer, jag cyklar ju!) 

_/ Fartblindhet (kurva? kurva!)

_/ Kör du på 12/27 eller 13/26? (cykelsnack)

_/ Det kommer ett SMS: "Ska vi cykla?" (svar: Yes!)

_/ Ny styrlinda (skön känsla)

Vilka är dina känslor?

Ett "Nja" funkar inte

Läste en artikel om att det är väldigt vanligt med att vi besvarar någon eller en situation med ett "Nja". Har ni tänk på vad det betyder egentligen? Spontant känns det som ett läge då man känner sig osäker. & varför då då? Troligen en oväntat situation som du inte kan fatta ett snabbt beslut på om hur du ska agera. Kommer ihåg en gång då jag skulle slå min första volt i skidbacken i Åre och jag hade alla fjärilar igång i magen samtidigt och tankarna virvlade runt i huvudet som en tornado precis innan jag skulle sätta fart mot det enorma hoppet som såg ut som en vägg. Sekunden innan jag skulle sätta fart på skidorna frågade min (kanadensiska) tränare: "-Ulf, Can you do it?" Jag svarade: "-Yes, I'll try" Tränaren: "-No!!, Don't try. If you only try you're dead!" Jag glömmer det aldrig för jag hade ju svarat med ett stort "NJA". Budskapet från tränaren var istället i 90 decibel "-Just Do It". Idag flitigt använt av ett visst sportmärke. Kanske var det min kanadensiska tränare som kom på den numer världsberömda slogan.

Vad har det här med cykling att göra? Häng med för det är inte så lätt att försöka förklara. Kan ett liv liknas med en härlig cykeltur? Nja... (Själva livet är inte en parentes men det jag skriver inom parentesen nedan relateras till livet) Jomenvisst kan det vara så eftersom man kan 1/Fly livet genom att sätta sig på cykeln och bara "dra iväg" (friheten/kontrollen), 2/ Uppleva fart (känslan av att det händer något, på jobbet/hemma), 3/ Cykla några mil (varje dag i livet är en resa), 4/ Träffa andra människor (skapa nya relationer), 5/ Se olika platser som man annars bara svishar förbi (upptäcksfärd, stanna upp a moment) m.m.m.m. Det finns säkert många fler förslag som du kan komma på.

Så nästa gång du får en fråga om du ska med ut & cykla så svara då inte med ett..."-Nja". Alltför många Nja:n riskerar också för den delen att till slut bli en massa... Och? Utan svara med ett "-Let's Do It!" För cykling är verkligen en del av livet!

Hoppande Grodor

Har vi alla haft hoppande grodor ur munnen? Tror det & det hände mig för ett tag sedan då jag träffade på en kär vän som nu är cyklist.

Jag: "Men va kul att få se dig på en cykel, det var nog 25 år sedan & då cyklade du inte (& inte jag heller för den delen).

Hon: "Eller hur? Har sett & läst att du är en hängiven cyklist numer". Efter lite mosande fram & tillbaka...

Jag: "Vore kul om vi kunde hålla kontakten"

Hon: "Här ta mitt kort".

Vi står gränslade över våra cyklar & jag tittar på kortet och vänder på det samtidigt som jag säger (utan att tänka mig för)... "Du är verkligen dig lik efter alla år" (tänkt som en komplimang). Bak på kortet finns en stor fin bild på en Groda som vi båda tittar på samtidigt. Det kändes som om Grodan hoppade direkt ur munnen & ner på kortet och den gick inte att vifta bort. Kan man stoppa tillbaka Grodan i munnen tänkte jag snabbt? Ett faktum var att jag hade gjort en "Dubbel-Groda"! Hur många Grodor får det rum i oss & hur kommer de dit? Hon har ännu inte hört av sig... & kommer troligen inte att göra det heller framöver... kanske om 25 år till... om hon har glömt Grodan kanske.

Don't Sleep & Bike!

Det brukar heta "Don't Drink & Drive" det gäller givetvis &så cyklister med tillägget "Don't Sleep & Bike". Det är lätt hänt vid långlopp om man inte är tillräckligt utvilad eller har laddat de fysiska & mentala batterierna. Det här hände under gårdagens 40 mila Brevet mellan Malmö-Ljungby-Halmstad-Helsingborg-Malmö. Start 8.00 på morgonen i Malmö med sju cyklister varav två hade startat i Helsingborg & anslöt i Malmö. Farten var bra och vi snittade lite drygt 30 km/h upp till Åsljunga (10 mil). Mellan Åsljunga & Ljungby splittade vi upp oss i två grupper. Jag valde att hänga på I som cyklar likvärdigt som mig. I Ljungby (18 mil) var vi uppvärmda och efter en middag (man säger så i Skåne, men det var lunch för mig) ställde vi cyklarna i riktning mot Halmstad. Det var hård motvind i 7 mil vilket var MYCKET tröttsamt.


Kort vila i Halmstad (25 mil) med påfyllning av energi. Det var nog här det började då I sänkte farten succesivt och när vi hade åkt över Hallansåsen (ca 10% lutning i 3 km) blev I väldigt trött i ögonen & började "vingla". Det var nog väldigt klokt att dra ned på tempot. Efter det vi passerat Ängelholm var det riktigt mörkt och när vi hade varit ute i drygt 14 timmar märkte jag att I blev ännu tröttare och "klipper" med ögonen allt oftare. Dessutom blandade han ihop konsonanter & vokaler på ett ibland obegripligt sätt så att det var svårt att tyda vad han sa, varpå jag valde taktik att cykla bakom honom så jag såg om det hände något (trilla av cykeln eller köra av vägen typ). Ny stämpling på Statoil macken i Helsingborg (33 mil). Bra läge för I att somna in vid ett bord för en "power nap" då jag passade på att samtidigt köra lite Yoga stretching. Mycket vitaliserande och jag kände hela vägen ner till Malmö att jag hade mycket krafter kvar i reservdepån. När I vaknar skakar han som om han fått frossa och ser VÄLDIGT groggy ut! I ser ut som om han pryat hos "a-lagarna" i ett par veckor, ni vet det där gänget som sitter på bänken & har en fysik & kondis som om dom ska dö vilken sekund som helst. Jag tänkte att I kan inte cykla de resterande 7 milen till Malmö. Han vrider sig & får dessutom kramp i magen. Men I är seg och förvånar mig när han säger "-Kommer jag bara upp på cykeln så går det nog bra". På något mirakulöst sätt så återhämtar han sig (även om det fortsättningsvis går sakta) och vi "landar" i Malmö vid 05.00 på morgonen efter en sammanlagd cykling på 21 timmar! Vilken resa! Vilken prestation av I! Det är här den mentala kraften sätts på prov och avgör om man bryter eller inte. Tror den är viktig för oss långloppscyklister!

Om 14 dagar, 23 maj, är det 30 mila Brevet. Ser fram emot det. Någon som "hänger" på?