Att laga en punka på cykeln tar sisådär ett par minuter... högst. Jag är alltid på mina cykelvänner hur viktigt det är att hojen är i trim så att den skiner och blänker. Tror att cykeln mår bäst så och håller längre då. Det gäller även kroppen. Men att laga en punktering i livet tar betydligt längre tid, vilket jag nu har lärt mig. Då snackar jag inte om "pyspunka" som är enkelt att bara pumpa på med lite mer luft då & då när det behövs. Hur-som-haver, men det är där jag är just nu i livet. Samtidigt som jag lagar punkteringen behöver jag fylla på med mer luft för att komma runt och gå vidare.
Jag som normalt sett är otålig hittar alltid genvägar och "expresslösningar" som gör att allt ska gå fortare och samtidigt göra livet lite enklare. Mest av allt saknar jag kanske den dagliga träningen, spinningen och att få cykla med vännerna på nya äventyr. Men innerst inne är jag nog glad över att allt bara fungerar trots allt "meck" efter canceroperationen. Läkarna säger hela tiden: "Ulf, det tar tid att lägga det här pusslet" och ber mig att "oprestera" och lägga undan alla kraven. Hur ska det gå till tänker jag och tittar lite konstigt tillbaka. Känns frustrerande att det tar tid att "bli lagad". Men jag är ivrig och revanschsugen på att få hoppa på cykeln igen och för att njuta av livet i allmänhet. Det är det som ger mig ny energi & kraft. Jag känner mig lite som "Bridge over trouble water" i min väg framåt för att övervinna alla utmaningar och orka fixa punkteringen. Här behövs nog lite "Vilja av Stål", som mina vänner säger. Eller för att citera ett "Facebookmess" jag fick av en annan vän.
"Livet är för kort för att slarvas bort. Älska de människor som behandlar dig väl. Glöm, välj bort de som inte gör det. Tro på att det finns en orsak till allt som sker. Om du får en chans till, så grip tag i den med båda händerna och släpp den aldrig. Om det ändrar ditt liv, så låt det ske! Ingen har sagt att livet ska vara lätt, men det ska vara njutbart!"
Det är en tankeställare om att vi ska kultivera vänskapen så att den frodas och mår bra. För vad vore vi utan våra vänner? Eller som att lyssna till en riktig härlig klassiker, "Bridge over trouble water", du vet som Simon & Garfunkel skrev 1970 (& den håller än efter 40 år!). Lyssnar man till texten skulle den kunna vara skriven i dag: "When youre weary, feeling small, when tears are in your eyes I will dry them all". Det om något är äkta och hållbar vänskap. Vänner som fungerar som en bro för dig. När odlade du dina vänner senast?
